Kyrkböckerna

Den främsta källan i släktforskningen är kyrkböckerna. Kyrkolagen från år 1686 stadgade att prästen skulle föra bok över församlingsborna och nedanstående är de viktigaste böckerna.

Husförhörslängd
Husförhören i Sverige hölls från sent 1600-tal fram till slutet av 1800-talet. Prästen samlade församlingsborna och kontrollerade läskunnighet, katekeslära samt folkbokföringsuppgifter. Allt antecknades i husförhörslängden.

Ur släktforskarsynpunkt är husförhörslängderna en ovärderlig källa, för där kan man få information om hur familjen såg ut vid en speciell tidpunkt, yrken, födelsedatum och födelseort, dödsfall, flyttningar samt om det fanns några särskilda omständigheter i familjen som exempelvis handikapp eller brottslighet.

Längderna ska inte ses som obestridbar fakta, för ofta finns många fel. Prästen kan till exempel ha skrivit av fel från den förra längden, en församlingsbo kan ha anmält flytt till en ort som förts in i boken och sedan flyttat någon helt annanstans, namn kan ha blandats ihop etc. Därför är det viktigt att alltid kontrollera uppgifterna i de andra kyrkböckerna. Ett födelsedatum kontrolleras i födelseboken, ett dödsfall kollas upp i dödboken och en flytt letar man upp i flyttlängden.

Efter år 1895 började husförhörslängderna ersättas av församlingsböcker. Principen vad gäller folkbokföring var densamma, men i församlingsboken fördes inga uppgifter av religiös betydelse.

Födelsebok
I den här boken antecknades alla barn som föddes och döptes i församlingen. I kyrkolagen står följande om innehållet: ”Alle Barns /så ächtas som oächtas / med dheras Föräldrars och Faddrars Namn / födelse- och döpelse Dag / så och Orten ther the födde äro”.

Genom att slå upp en persons födelsedag i födelseboken kan man alltså få information om datum för både födelse och dop, om barnet är oäkta (det vill säga med ogift mor), föräldrarnas namn samt vilka som stod faddrar vid dopet. Ofta står även vilken gård familjen bor på, vilket är en bra ingång till husförhörslängden. Informationen i boken kan dock variera kraftigt mellan olika församlingar. Ibland står bara barnets namn medan det i andra församlingar informeras om allt från faddrar och gårdsnamn till föräldrarnas yrke och prästens namn.

Födelseböcker finns från 1600-talet, men oftast var det då bara en dopbok, det vill säga en bok som tog upp barnets dopdag och inte födelsedagen. Ofta stod också bara faderns namn i de tidiga böckerna.

Vigselbok
Den här boken är precis vad man kan tro, en bok där prästen antecknade alla par som vigdes i församlingen. Informationen varierar mellan församlingarna, men man kan i alla fall vara säker på att få veta brudparets namn och vigseldatum. Ibland finns information om ålder, bostad samt vem som godkänt vigseln (t.ex. brudens far). Ibland finner man även anteckningar om brudparets personligheter och i riktigt lyckosamma fall har de även skrivit under med sina namn, vilket kan säga en del om skrivkunnigheten.

Dödbok
När man i husförhörslängden hittar en anteckning om dödsfall så bör man slå upp rätt årtal i dödboken. Här har prästen antecknat alla som dött i församlingen under året och förutom namn och dödsdatum får man ofta information om dödsorsak. Ibland finns även uppgifter om att den avlidne efterlämnar fru och barn samt en levnadsbeskrivning.

In- och utflyttningslängd
I husförhörslängden kan man ibland hitta en notis om att en person har flyttat ut från församlingen. Lämpligtvis slår man då upp rätt årtal i utflyttningslängden och ser var personen har flyttat. När man fått veta vilken församling personen flyttat till så går man till inflyttningslängden för den nya församlingen och konstaterar att personen verkligen flyttat in där. I inflyttningslängden får man ofta mer detaljerad information med gårdsnamn och ibland till och med sidnummer i husförhörslängden, så då kan man fortsätta sin forskning där.