Lottens grav

Charlotta Eriksson, eller Lotten som hon kallades, föddes på Hammarö år 1869. Hennes far var klampare på Skoghalls sågverk och Lotten bodde nästan hela sitt liv i arbetarbostäderna i området Lunden på Hammarö. I huset bredvid bodde min farfars far Carl-August med sina barn.

Innan Lotten dog så bad hon min farfar att vattna hennes gravsten då och då. Varför kan man bara spekulera i. Kanske trodde hon att hon skulle bli törstig där hon låg, eller så låg det mer praktiska skäl bakom, som att hon ville att stenen skulle hållas ren. I vilket fall så ville Lotten ha sin sten vattnad och farfar lovade henne att sköta det.

Lotten dog år 1948 och farfar höll sitt löfte under hela sitt liv. Eftersom han tyckte att det var ganska trevligt att vattna stenen så bad han sin son Willy (min far) att göra samma sak för honom när tiden var inne.

När jag växte upp så åkte pappa och jag ofta till kyrkogården och vattnade både Lottens och farfars gravstenar. Pappa ville att hans barn skulle fortsätta traditionen när han dog, om det föll sig så att han begravdes i en grav och inte i en minneslund. Jag lovade att göra det, så numera är det jag och mina syskon som vattnar Lottens, farfars och pappas gravstenar.

Jag tillhör alltså den tredje generationen som vattnar Lottens grav och när jag tänker på att två av dessa generationer aldrig ens träffat henne så känner jag mig lite andäktig. Tänk att en persons önskan kan uppfyllas och leva vidare så länge. Om jag får barn så ska jag se till att föra traditionen vidare till dem, så vem vet hur länge Lottens minne kommer att leva vidare?

Det andra namnet på stenen har jag alltid läst som Maria Jansson, men när jag tittade närmare på det för en tid sedan så upptäckte jag att det står Märta. Det slog mig då att det kunde vara min farfars halvsyster som ligger begravd här och efter att ha forskat vidare i det så fick jag det bekräftat. Det jag fick veta är att Lotten var djupt religiös precis som grannen Carl-Augusts dotter Märta. De två kvinnorna fann varandra och umgicks väldigt mycket och begravdes slutligen i samma grav.

Graven finns på Hammarö kyrkogård i Värmland.