Mammas rymning


En onsdagseftermiddag i maj 1961 är min mamma Berit, snart 4 år, ute och leker på gården där hon bor. Senare ska hon följa med sin mamma till stan för att köpa skor åt storebror, men först ska hon leka med grannbarnen i sandlådan. Hennes mor, Jenny, har just tvättat några barnkläder och ska gå upp på vinden och hänga dem på tork. Hon tittar ut på gården för att berätta för sin dotter var hon ska, men när hon ser hur uppslukade alla barnen är av leken så tänker hon att det ju är snabbt gjort att hänga upp de små jackorna och hon kommer att vara tillbaka innan Berit ens märker att hon är borta. Så hon går upp på vinden utan att säga något.

Ögonblicket efter säger Berit till sina kamrater att hon ska gå in till mamma. Hon går in i lägenheten och upptäcker att den är tom. Berit minns att hennes mor skulle gå till stan och handla skor, så hon antar att det är just det mamma Jenny har gjort. Företagsam som Berit är bestämmer hon sig helt enkelt för att gå efter sin mamma. Hon börjar gå mot stan.

Att gå ända från Herrhagen till centrum är en lång promenad för en 3-åring, men plötsligt står Berit mitt i en korsning vid Tingvallagatan. Någon förbipasserande måste ha reagerat på att en så liten flicka var ute alldeles ensam, för det dröjer inte länge förrän polisen kommer och ”räddar” barnet. Berit pratar bra och upplyser farbror polisen om sitt namn, sin fars namn, var familjen bor och var pappa jobbar, men när polisen erbjuder sig att skjutsa hem Berit så vägrar hon. Gå in i främmande bilar, det får man minsann inte! Polisen försöker övertala den lilla flickan att sätta sig i bilen, men Berit vägrar. Farbror polisen ger upp och går och köper en glass till barnet istället. Han går till telefonen och ringer till den adress som Berit uppgett.

Jenny har hängt sin tvätt och går tillbaka ned till lägenheten. Hon slänger ett öga ut på gården och ser att sandlådan, som för ett ögonblick sedan var full av barn, nu är helt tom. Hon ropar på sin dotter, men får inget svar. Lite stressad börjar hon gå runt och knacka dörr hos de andra barnen som nyss lekt på gården. Ingen vet var Berit är, men ett barn har i alla fall hört att hon skulle gå in till sin mamma. Det börjar bli lite kyligt ute, så Jenny rusar in för att ta på sig en kappa så att hon kan cykla ut för att leta efter sin dotter. Då ringer telefonen.

När Jenny lyfter luren så hör hon en mansröst som frågar: ”Saknar ni en liten flicka?”. Jenny förstår inte vem det är som ringer, men hon antar att det är en granne. Hon svarar: ”Ja, Berit. Var är hon?”. Mannen säger att barnet finns hos polisen och att de gärna hade skjutsat hem henne, men eftersom hon vägrar att stiga in i bilen så går det inte. Jenny tar snabbt bussen ned till stationen och kan äntligen återförenas med sin dotter. Nu är Berit inte längre orolig inför att åka med i bilen, så polisen skjutsar hem både henne och Jenny och alla kan pusta ut efter dagens äventyr.